Så drabbar covid-19 transplanterade

Sverige och världen har drabbats av pandemier förut. Men i modern tid har vi inte sett något i närheten av det nya coronavirusets framfart. John Søfteland, transplantations­kirurg vid Sahlgrenska universitetssjukhuset, minns Svininfluensan 2009, som också skapade oro i hela världen, med många allvarligt sjuka.
– Men detta har en helt annan dignitet, det fattade vi redan i februari – att det var stort, svårt och tyvärr alltför spännande, säger han.

De första funderingarna på transplantationsavdelningarna rörde donationer från avlidna, eftersom smittan tidigt kom in på intensivvårdsavdelningarna.
– Vi ville för allt i världen inte få in smittan på transplantationsavdelningen. Så vi gick därför miste om enstaka möjliga donatorer i mars och april. Sedan satte vi stopp för transplantationer med levande donator av samma anledning. Vi ville inte riskera att utsätta nya patienter för kraftig immunsuppression eller levande donatorer för en riskmiljö.

Hela situationen var präglad av att man visste så lite. Det enda som stod klart i början var att det var hög dödlighet i Wuhan i Kina där viruset först upptäcktes, och i Italien. Så ett omfattande sökande efter mer kunskap startade. Det var viktigt att få klarhet i vilka grupper som löpte störst risk att bli svårt sjuka av viruset, för att kunna skydda dessa bättre.

Coronaviruset kan ge allt från milda symtom till sjukdom som kräver intensivvård. Vid utbrottet var det oklart vilka som löpte risk att bli svårt sjuka. Senare fastslogs vilka som var riskgrupper. Dit hör personer med kraftigt nedsatt njurfunktion (CKD stadium 4 och 5) och personer med genomgången transplantation med fortgående immunmodulerande behandling. skedet visste ingen hur farligt det var för organtransplanterade. En teori i början var att immunhämmande behandling skulle kunna innebära ett skydd mot att bli svårt sjuk, då en del i övrigt friska personer drabbades allvarligt på grund av att immunförsvaret överreagerade och angrep kroppen. Det visade sig inte stämma.

I mars började John Søfteland och hans kollegor samla in uppgifter om transplanterade, hur många som testats positivt för covid-19 och hur de drabbats. Till att börja med studerade gruppen data från Sahlgrenskas universitetssjukhus med dess upptagningsområde.
– Det vi hittade i den första studien, som sammanställdes i somras, var att dödligheten var väsentligt lägre än i internationella studier. En förklaring kan vara att vi har lyckats hitta fler patienter som har testats positiva, men inte varit inlagda på sjukhus, säger John Søfteland.

Dödligheten var väsentligt lägre än i internationella studier.

Det framkommer ändå tydligt att personer med transplanterade organ har högre risk att bli svårt sjuka och dö av covid-19. De internationella siffror som tidigare publicerats gjorde gällande att över 20 procent av organtransplanterade som bekräftats smittade har avlidit. Resultatet av den svenska studien från Sahlgrenska visade att cirka 10 procent hade avlidit.

Sedan i somras har insamlingen av data utökats genom ett samarbete med övriga transplantationskliniker i Sverige, för att få ett resultat som täcker in hela landet. Analysen av den nationella studien är inte helt färdig ännu, men de preliminära resultaten pekar åt samma nivåer.
– Nu kommer vi också att gå vidare och undersöka hur immuniteten utvecklas hos transplanterade, det vill säga i vilken omfattning de utvecklar antikroppar eller t-celler, och om immunförsvaret håller över tid. Det är viktig kunskap inför att vi ska komma igång med vaccinationer.

Text: Sara Norman
sara.norman@njurforbundet.se