Kronisk njursvikt

Njurarnas viktigaste uppgifter består i att utsöndra slaggprodukter som bildas vid ämnesomsättningen och att balansera vätskor och salter i kroppen. Detta är livsnödvändiga processer.
Olika sjukdomar i njurarna kan medföra att njurfunktionen blir nedsatt eller helt upphör. En skada i njurarna kan vara tillfällig, men ofta blir den bestående. Kronisk njurinflammation och diabetes är några av de vanligaste orsakerna till kronisk njursvikt. Om en person med kronisk njursvikt inte behandlas, avlider denne så småningom av urinförgiftning (uremi). Man uppskattar att ca 600 personer drabbas av kronisk njursvikt i Sverige varje år.

Behandlingsformer

Tack vare medicinska framsteg är det idag möjligt att ge de allra flesta personer som drabbas av kronisk njursvikt en fullgod behandling med gott resultat. De behandlingsalternativ som står till buds för den kroniskt njursjuke är kost, samt så kallad aktiv uremivård i form av dialys och transplantation. Med medicinering och täta läkarkontroller, kan man i en del fall bromsa förloppet av vissa njursjukdomar.

Kost

Kostbehandling syftar till att minska de uremiska symptomen och sätts in i de fall där sjukdomen ännu inte helt förstört njurarna. Genom att reducera det dagliga intaget av protein (äggvita) i födan till högst 40 eller 20 g, begränsas ansamlingen av slaggprodukter i blodet. Sköter den njursjuke sin diet noggrannt, mår man ofta ganska bra och tiden fram till dialysstarten förlängs. Det är viktigt att kostbehandlingen sker under läkarkontroll och i nära samarbete med en dietist. Behandlingen måste även kompletteras med en viss medicinering.

Dialys

Dialys innebär att blodet på konstgjord väg, befrias från sitt överskott av slaggprodukter, salter och vätska. Behandlingen förekommer i två huvudformer; hemodialys (bloddialys) och peritonealdialys (bukhinnedialys). Hemodialysbehandlingen ges i de flesta fall på sjukhus, men kan även utföras självständigt i hemmet. Den allra vanligaste formen av peritonealdialys kallas för CAPD och sköts av patienten själv i hemmet. De som behandlas med dialys har speciella kostrestriktioner och viss inskränkning av dryck. Dialystekniken har under de senaste åren utvecklats i en mycket positiv riktning och genom behandling med erytropoietin (EPO) mot blodbrist, kan de flesta dialyserande personer leva ett liv med en god livskvalitet.

Hemodialys

Detta är den vanligaste formen av dialys och innebär att blodet får cirkulera genom ett speciellt filter som avskiljer överskottet av slaggprodukter, salter och vätska. Behandlingen tar normalt 3-4 timmar och upprepas 3 gånger i veckan.

Peritonealdialys

CAPD kallas i dagligt tal för "påsdialys". Behandlingen går till så att bukhålan fylls med cirka 2 liter dialysvätska via en inopererad slang (kateter). Genom bukhinnans fina blodkärl utväxlas överskottet av slaggprodukter, salter och vätska från blodet till dialysvätskan. Vätskan bytes 4-5 gånger per dag och behandlingen sköts vanligtvis av patienten själv. De som behandlas med CAPD har ofta en större rörelsefrihet än patienter som har hemodialys.

CCPD är en annan variant av den här behandlingsformen. Den innebär att man nattetid med hjälp av en maskin automatiskt sköter bytet av vätska. Metoden innebär att inga vätskebyten behöver ske under dagtid.

Transplantation

Njurtransplantation innebär att en frisk njure från en annan människa opereras in hos den njursjuke. Givaren kan vara en nära anhörig som avstått en av sina njurar. Den levande givaren är oftast en förälder eller ett syskon. Även mellan äkta makar och sambopar sker donation av njurar. Endast 20 procent av alla njurtransplantationer görs med levande donatorer.

Det vanligaste är att transplantation sker med en njure från icke besläktad avliden person.

Avstötning utgör det svåraste problemet vid en transplantation. Mottagarens immunologiska försvarsmekanismer angriper njuren därför att denna uppfattas som ett främmande organ. För att förhindra avstötning måste alltid den transplanterade få immunhämmande mediciner, vilka i vissa fall kan ge en del biverkningar. En njurtransplantation ger i de flesta fall ett gott resultat och den njursjuke kan oftast återgå till ett liv med normal arbetskapacitet.

Bristen på organ från avlidna gör att väntetiden för en njurtransplantation mestadels är mer än två år.