Varför har du intresserat dig för just detta ämne?
– Min bakgrund är läkare i njurmedicin och jag var med 1979 när den första njurpatienten i Göteborg fick påsdialys (bukdialys, PD) på Sahlgrenska Universitetssjukhuset. Jag har arbetat med PD i många år och varit överläkare och ansvarig för PD-verksamheten på Sahlgrenska. På senare år har jag lett en stor forskningsstudie med syfte att förebygga peritonit (bukhinneinflammation) vid PD. Den kallas ”Peritonitis Prevention Study, PEPS” och pågick 2010-2015. För detta projekt har jag under åren 2009–2019 erhållit totalt 250 000 kronor från Njurfonden, Njurförbundets Njurfond och Njurförbundet Västsverige. Sammanställningen och redovisningen av forskningen har tagit tid, då jag gör det mesta själv.
Hur vanligt är det med peritonit och hur uppstår det?
– Vanligen drabbas cirka 40 procent av PD-patienterna av peritonit. I genomsnitt uppkommer peritonit en gång per 20-40 behandlingsmånader, men betydligt mer sällan på vissa sjukhus. Orsaken är att bakterier kommer in i buken och detta kan inträffa när man byter dialysvätska om hygienen inte är tillräckligt god. Då blir vätskan grumlig och patienten kan få väldigt ont i magen. Då gäller det att snabbt ta kontakt med sjukvården. Behandlingen ges med antibiotika som sprutas in i en PD-påse. Vanligen används en sådan PD-påse per dag i två veckor. De flesta blir bra inom en vecka, men i vissa fall kan man behöva man ta bort slangen och gå över till bloddialys.
Vad var målet med studien?
– Målet med PEPS-studien var att undersöka om regelbunden kontroll och uppdatering av PD-patienternas praktiska och teoretiska kunskaper om PD med fokus på att motverka infektion kan minska risken för peritonit. Ett annat viktigt syfte med studien var att identifiera riskfaktorer för bukhinneinflammation.
Hur genomfördes studien?
– I studien deltog 671 nystartade PD-patienter från 57 sjukhus, varav 26 i Sverige. Patienterna skulle kunna sköta sin PD-behandling utan hjälp och inte ha haft PD-peritonit. De indelades slumpvis i en kontrollgrupp, som sköttes enligt sjukhusets vanliga rutiner, och en uppföljningsgrupp, som fick genomgå regelbundna kunskapskontroller 1, 3, 6, 12, 18, 24, 30 och 36 månader efter PD-start.
– Patienterna fick då fylla i ett frågeformulär och göra ett vätskebyte medan en sjuksköterska inspekterade att allt gjordes på ett korrekt och säkert sätt. Om brister upptäcktes fick patienterna ytterligare träning. Data om patienternas njursjukdom, andra sjukdomar och om de fått bukhinneinflammation samlades också in.
Vad blev resultatet?
– PD-patienter är på många sätt en svår grupp att studera då mycket kan hända patienten. Vissa blir transplanterade, andra får assisterad bukdialys, några går över till bloddialys och några avlider. I vår studie var det 74 procent av kontrollgruppen och 80 procent av uppföljningsgruppen som fick avbryta studien av dessa skäl.
– Andelen patienter som fick peritonit var 37 procent i kontrollgruppen och 30 procent i uppföljningsgruppen. Det blev dock ingen säkerställd skillnad mellan grupperna beträffande genomsnittligt antal behandlingsmånader per peritonit, som var 33 i kontrollgruppen och 36 i reträningsgruppen. Dessa resultat är nu publicerade med testprotokollen som bilaga och kan hittas på Google (sök på ”Peritoneal Dialysis International 40/2 2020”).
– När det gäller riskfaktorer fann vi att risken för peritonit ökade signifikant ju lägre halten av äggviteämnet albumin var i blodet, ju högre åldern och BMI var och ju fler PD-påsar en patient använde per dygn. Den senare riskfaktorn har inte beskrivits tidigare.
PD-patienter är på många sätt en svår grupp att studera.
Hur ser du på framtiden för PD-patienter?
– Jag tycker att PD är en bra första dialysform och tror att det går att minska risken för peritonit ytterligare. Min forskning visar att det är viktigt att personalen på PD-mottagningarna är duktiga på att kontrollera och följa upp hur PD-patienter sköter sin dialys. Det är viktigt att vården uppmärksammar riskfaktorerna, så att till exempel äldre patienter får mer träning och uppföljning.
– Jag är 77 år idag och hoppas att andra skall forska vidare om dessa frågor, då ytterligare forskning och kvalitetsförbättringar behövs inom PD-området.