Transplantation – en eftertraktad behandlingsform

Njurtransplantation innebär att en frisk njure från en donator (levande eller just avliden) opereras in hos den vars njurfunktion har upphört. Ungefär var tredje njurtransplantation genomförs med organ från en levande donator.

Levande donation

Sverige är ett av de bästa länderna i världen när det kommer till levande donation. Här sker omkring en tredjedel av alla njurtransplantationer med en levande givare. Resultaten för mottagaren av njuren är bättre framförallt på lång sikt och därför är det ett förstahandsalternativ, att den som behöver njurtranplanteras ska få en njure från en levande donator. En annan fördel är att transplantationen kan göras planerat och om möjligt innan den njursjuke behöver starta dialysbehandling.

Vem kan bli levande donator?
Donatorn kan vara en förälder, ett syskon, äkta make eller nära vän. Donator och mottagare behöver inte vara släkt med varandra. Det är också möjligt att donera en njure helt anonymt utan att ha en relation till någon som är njursjuk.

Givaren kan oftast avstå från sin ena njure utan problem, men alla donatorer genomgår en noggrann medicinsk utredning. Denna omfattar provtagningar och olika undersökningar samt en psykosocial bedömning. En levande donator måste vara myndig, helt frisk och ha en stark önskan om att vilja hjälpa en njursjuk och göra det helt frivilligt. En njure ges som gåva och att sälja eller köpa organ för transplantation är enligt svensk lag förbjudet.

Det finns ingen övre åldersgräns vare sig för donator och mottagare. Transplantationer kan numera och i enstaka fall genomföras ända upp i 70-80-årsåldern. Men transplantation kan av naturliga skäl bli mindre möjlig och mindre lämplig ju äldre man blir.

Det tar cirka tre till fem månader att genomgå en utredning för en njurdonation. Utredningen avbryts om man upptäcker något som talar mot donation. Mottagaren behöver också genomgå en utredning och ibland kan dennes hälsa, exempelvis hjärtsjukdom eller infektioner, fördröja transplantationen.

Hur sker ingreppet?
Uttaget av den njure som ska doneras sker om möjligt med laparoskopisk operationsteknik; det vill säga genom titthålskirurgi. Detta innebär mindre obehag för donatorn och snabbare återhämtning. Normal sjukhusvistelse är oftast mellan 2 – 4 dagar efter ingreppet. Efterföljande sjukskrivning brukar vara 4-6 veckor.

Fördelar med levande njurdonation
– Transplantationen kan genomföras innan den njursjuke behöver dialysbehandling.
– Givaren är mycket noggrant utredd, vilket innebär att mottagaren får en garanterat frisk njure med hög kvalitet.
– Njuren börjar oftast fungera direkt vid transplantationen.
– Transplantationen kan genomföras planerat och därmed under bättre förutsättningar.
– Resultaten är i genomsnitt bättre än för en njure ifrån en avliden donator.

Finns det risker för njurdonatorn?
De flesta mår väldigt bra. På längre sikt kan man få högt blodtryck. Alla donatorer följs därför upp med regelbundna kostnadsfria kontroller.
Den levande givaren gör en stor insats för en medmänniska.

Hur ersätts levande donatorer?
Den levande givaren får ingen ekonomisk ersättning utöver förlorad lön och de kostnader som är relaterade till utredningen och ingreppet. Kuratorn vid transplantationskliniken handlägger dessa ärenden och ger all information.

Vem frågar?
Frågan till donatorn ställs av den behövande eller av dennes behandlande läkare.  I bästa fall kommer anmälan spontant direkt till behandlande läkare om önskan att få donera en njure till en familjemedlem eller nära vän.

Mer information
Om du vill veta mer om hur utredning inför levande njurdonation går till och läsa statistik gå in på följande länkar:
Svensk transplantationsförenings hemsida
Livsviktigt.se

Donation från avliden

Antalet njursjuka som vill bli transplanterade ökar samtidigt som tillgången på njurar från avlidna är för liten. När man ser på det totala antalet transplantationer i Sverige ser man att donation med avliden givare ändå är det vanligaste. En tredjedel av alla njurtransplantationer är med en levande givare, övriga med avliden.

Utredning
Alla som har allvarlig njursvikt kan inte bli transplanterade. Transplantationen kan vara alltför ansträngande för den med kraftig övervikt, svår hjärt-kärlsjukdom eller cancer. Man måste också kunna klara medicineringen efteråt. Därför utreds man noga innan man blir uppsatt på listan.

Väntetid
Eftersom det råder brist på organ kan det dröja flera år för den som saknar lämplig donator i sin närhet. Den som är uppsatt på väntelista har bromsande behandling eller dialys och kontakt med behandlingsteamet under väntetiden. Man kan få stödjande samtal tillsammans med närstående och kuratorn kan hjälpa till med kontakter med försäkringskassan. När det finns en lämplig njure blir man uppringd och får besked om hur man ska förbereda sig.

Operation
En njurtransplantation tar som regel två till tre timmar och ingreppet är jämförelsevis okomplicerat. Den genomförs vid någon av landets transplantationskirurgiska kliniker.
Den nya njuren opereras in strax ovanför den ena ljumsken. De gamla njurarna lämnas kvar. Kirurgen ansluter den nya njurens blodkärl till de blodkärl som går till benet. Den nya njurens urinledare ansluts till urinblåsan. Om allt gått planenligt kan man lämna sjukhuset efter någon vecka.

Blir man botad?
En njurtransplantation ger i de flesta fall ett gott resultat. Livskvaliteten förbättras väsentligt och de allra flesta kan återgå i arbete och leva ett normalt liv. Kvinnor kan, om de vill, bli gravida och föda barn. Den genomsnittliga livstiden för en transplanterad njure är tio år men det finns njurar som fungerat över trettio år. Resultaten beror på olika faktorer som ålder, allmäntillstånd och andra sjukdomstillstånd.

Efter operationen
Den närmaste tiden behöver man gå på provtagning och täta läkarkontroller för att läkaren ska kunna följa den nya njurens funktion. Efter det första året räcker det med ett läkarbesök per kvartal.

Målen för behandling efter transplantation är att förhindra att kroppen försöker stöta bort den nya njuren. Alla människor har en unik vävnadstyp. Efter transplantation uppfattar kroppen den nya njuren som främmande. Immunförsvaret aktiveras. För att hindra att njuren stöts bort måste man ta immundämpande mediciner så länge njuren fungerar. Immundämpande läkemedel påverkar kroppens eget immunförsvar, vilket ökar känsligheten för infektioner. Risken för hudtumörer ökar. Man bör därför vara uppmärksam på hudutslag och skydda sig mot solljus med högeffektiv solkräm.

Brist på donatorer

Antalet njursjuka som vill bli transplanterade ökar samtidigt som tillgången på njurar från avlidna är för liten. Detta trots stora upplysningskampanjer om den betydelsefulla insats man kan bidra med genom att anmäla sig som organdonator efter sin död.

Njurbytesprogram

När levande donator och mottagare inte matchar
Under utredningen så testar man att den levande donatorn matchar mottagaren med ett antal kriterier så att den donerade njuren inte stöts bort av mottagaren immunsystem.

Det är inte alltid som en tilltänkt donator och mottagare passar ihop, exempelvis på grund av att de har olika vävnadstyper. Sedan 2016 finns det i Sverige ett njurbytesprogram, något som ibland också kallas för ”korsvis donation”. Njurbytesprogrammet är ett samarbete mellan landets fyra njurtransplantationsenheter; Göteborg, Karolinska, Malmö och Uppsala. Med ett njurbytesprogram kan man i teorin lösa olika matchningsproblem, ex för vävnadstyp (HLA) och blodgrupp (ABO). Rent praktiskt kommer det Svenska njurbytesprogrammet dock till en början främst vara tänkt att hjälpa immuniserade patienter (patienter som har antikroppar riktade mot donatorns vävnadstyp).

Exempelvis kan en mottagare (D1) vara immuniserad mot sin donator (M1) men inte mot donatorn i ett annat par (D2 och M2) med motsvarande matchningsproblematik. Donatorerna kan då byta plats med varandra, s.k. ”korsvis donation”. Donator 1 ger då en njure till Mottagare 2 och Donator 2 ger en njure till Mottagare 1.

Korstest
Varje människa har en specifik vävnadstyp, även kallad HLA-typ. I vissa fall händer det att den som ska få en njure har utvecklat antikroppar mot andra människors vävnadstyper. För att undersöka detta tas ett blodprov som kallas korstest, eller cross match. Prover tas både under utredningen och före planerad transplantation. Det är när detta test inte matchar som man kan vara aktuell för njurbytesprogrammet.

Njurbytesprogrammet
Genom att matcha levande njurdonatorer med andra personer än dem de ursprungligen tänkt donera sin njure till kan man öka antalet njurdonationer i Sverige.

Om både mottagare och donator väljer att delta i programmet, och efter en noggrann utredning bedöms som lämpliga att delta, registrerar sjukvårdspersonalen vid någon av landets njurtransplantationsenheter personerna i ett särskilt datasystem. På så sätt kan matchningen av kompatibla donatorer och mottagare ske på ett säkert och effektivt sätt. Precis som inom all sjukvård råder sekretess mellan de olika deltagarna i ett njurbyte.

De första transplantationerna i njurbytesprogrammet genomfördes 2018 med tre par donatorer och mottagare i en så kallad byteskedja.

De första transplantationerna i det svenska njurbytesprogrammet STEP genomfördes 2018. Tre patienter transplanterades med njurar från tre levande donatorer.

Om du är intresserad av att anmäla ditt intresse eller att få veta mer om njurbytesprogrammet och korsvisa donationer, kontakta din njurmedicinska läkare eller den aktuella transplantationsenheten.

Transplantationsenheter:
Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Göteborg, 031-342 66 66
Karolinska Universitetssjukhuset, Stockholm, 08-585 82 561
Skånes Universitetssjukhus, Malmö, 040-33 36 31
Akademiska Sjukhuset, Uppsala, 018-611 31 70