Äldre kvinnor i riskzonen

Kommande demografiska förändringar gör att andelen äldre kommer öka i framtiden och därmed också antalet äldre med nedsatt njurfunktion. Linnea Malmgren, ST-läkare inom geriatriken vid Skånes universitetssjukhus och forskare, är en av de som fick stöd av Njurfonden förra året. Målet med hennes forskning är att upptäcka äldre kvinnliga individer med risk för en mycket försämrad njurfunktion, utöver det vanliga åldrandet, så att framtida behandlingar kan skräddarsys. Något som skulle innebära mindre lidande för den enskilde individen och bättre prioritering av sjukvårdsresurserna.

Varför har du intresserat dig för detta ämne?
– Jag började forska på benskörhet och gjorde en studie på äldre njursjuka, hur stor risk de hade för frakturer. I min avhandling beskrev jag njurfunktionen i en äldre population av kvinnor och hur den förändrades över tid. Så istället för en frakturstudie blev det framför allt en studie av njurfunktionen. Sedan dess har jag fortsatt studera njurens funktion hos äldre.

Hur ser den studie ut som du ska genomföra?
– Mitt forskningsprojekt syftar till att bättre kartlägga två aspekter inom njurfunktion, hormonet FGF23 och krympt por-syndrom. Hormonet utsöndras av benceller och stiger när njurfunktionen försämras. Det kan därför vara en tidig markör för försämrad njurfunktion, men vår forskargrupp har visat att det också är kopplat till försämrad funktionsförmåga och skörhet hos äldre kvinnor.
Krympt por-syndrom innebär att filtreringen av medelstora molekyler som till exempel cystatin C är sänkt i förhållande till filtrationen av små molekyler, till exempel kreatinin. Vår forskargrupp har visat att krympt por-syndrom är kopplat till ökad risk för död hos äldre kvinnor.
Mitt projekt är grundat i en populationsbaserad (som representerar ett genomsnitt av befolkningen) grupp av drygt tusen 75-åriga kvinnor som följts under 10 års tid.

Individualisera vården för äldre.

Är det skillnad på män och kvinnor gällande njurfunktion?
– Det gäller att skilja mellan kronisk njursjukdom och åldersrelaterad nedsättning i njurarnas filtrationsförmåga. Om den åldersrelaterade nedsättning i njurarnas filtrationsförmåga skiljer sig mellan män och kvinnor har jag inte undersökt eftersom mitt forskningsmaterial bara inkluderar kvinnor. Men jag är säker på att vi skulle se en koppling mellan krympt por-syndrom och dödlighet även i en populationsbaserad grupp av äldre män.

Har det hänt något hittills i projektet?
– Projektet har hittills resulterat i den första populationsbaserade studien om krympt por-syndrom och mortalitet hos äldre kvinnor. Studien visar att det är vanligt hos 75-åriga kvinnor (1 av 10) och kopplad till ökad dödlighet. Data från samma grupp visar att hormonet FGF23 är kopplat till nedsatt rörlighet och skörhet.

Hur ser du på framtiden för äldre njursjuka patienter?
– Jag ser ett behov av att individualisera vården för äldre och att ha en helhetssyn på patienten. I framtiden tror jag att man inte bara kommer uppskatta njurfunktionen utan även mäta olika biomarkörer och krympt por-syndrom.

Varför är det viktigt med njurforskning?
– Njurforskning är viktigt, både för yngre och för äldre. Njuren är ett centralt organ i kroppen, tätt kopplat till bland annat hjärtat och skelettet. Att förstå mekanismen bakom den åldersrelaterade nedsättningen i njurarnas filtrationsförmåga är angeläget för att förstå och förebygga många sjukdomar som kan drabba äldre, exempelvis skörhet. Jag är mycket tacksam för stödet från Njurfonden då det möjliggör att jag kan anställa en doktorand för mitt forskningsprojekt. Mitt nästa steg är att följa 25-35-åriga kvinnor för att se om antalet barn en kvinna fått går att koppla till krympt por-syndrom.

Vill du tillägga något?
– Jag tror att man bör ta in ålder i beräkningen när man definierar njursjukdom, det vill säga att gränsen för njursjukdom inte ska vara samma för en tjugoåring som för en åttioåring. Eftersom en nedsättning i njurarnas filtrationsförmåga drabbar samtliga åldrande individer är risken annars att alltför många äldre klassas som njursjuka.

Text: Annelie Olsson Larsson