Det föreslagna beslutet att höja högkostnadsskyddet för läkemedel kan vid första anblick verka som ett effektivt sätt att spara pengar i vården. Men bakom siffrorna döljer sig en oroväckande verklighet som kan leda till allvarliga konsekvenser för både patienters hälsa och samhällets ekonomi.
Särskilt drabbade av denna höjning är personer med kroniska sjukdomar, där vi som arbetar med denna patientgrupp vet att ett betydande antal redan lever med både medicinska och ekonomiska utmaningar. Bland dessa är personer med kronisk njursjukdom och organtransplanterade personer två grupper som nu riskerar att hamna i en utsatt situation.
Patienter med kronisk njursjukdom och de flesta övriga som har en kronisk sjukdom har utöver läkemedel även andra kostnader för patientavgifter och sjukresor plus annat som tynger ekonomin. Politikerna måste lära sig att se till helheten hur varje förändring av egenavgifter påverkar den enskildes ekonomi. Stuprören som skiljer myndigheter och förvaltningar måste tas bort.
Personer som har kronisk njursjukdom är ofta beroende av läkemedel som skyddar njurfunktionen. Dessa bromsar försämringen och förhindrar att patienten behöver avancerad njursjukvård. Om högkostnadsskyddet höjs riskerar vi att många patienter inte prioriterar sina mediciner då de redan är ekonomiskt belastade. Resultatet blir inte bara försämrad livskvalitet för den enskilde utan också avsevärt högre kostnader för sjukvården på sikt.
Exempel från både Sverige och andra länder visar att bristande tillgång till vård och mediciner leder till en ökning av antalet patienter i behov av njurersättande behandling. En dialysplats kostar idag sjukvården mellan 500 000 och 1 miljon kronor per år per patient. Det är pengar som till stor del hade kunnat sparas genom att försäkra att patienterna fortsatt kan ta sina njurskyddande mediciner.
För organtransplanterade är immunhämmande läkemedel en livsnödvändighet. Om kostnaderna för dessa mediciner ökar riskerar fler att avbryta sin behandling, vilket leder till avstötning. Det är inte bara ett medicinskt bakslag utan också ett moraliskt misslyckande, eftersom varje transplantation är resultatet av ett livsviktigt organdonationssystem som vi som samhälle har ansvar att värna.
Att höja högkostnadsskyddet kan tyckas vara en snabb lösning för att minska sjukvårdens utgifter, men effekten riskerar att bli den motsatta. För varje patient som tvingas avstå från sina läkemedel växer de långsiktiga kostnaderna för sjukvården i form av mer avancerade och kostsamma behandlingar. Det förlorar både patienter och samhälle på.
Vi uppmanar regeringen att tänka om!
Maria Eriksson Svensson, ordförande i Svensk Njurmedicinsk Förening, professor och överläkare i njurmedicin vid Akademiska sjukhuset i Uppsala
Amir Sedigh, ordförande i Svensk Transplantationsförening, överläkare och sektionschef transplantationskirurgi, Akademiska sjukhuset i Uppsala