Förekomsten av kronisk njursjukdom ökar. Det gäller även antal personer som behöver dialys eller transplantation för att överleva. I de fall en njurtransplantation är möjlig är det ofta att föredra framför dialys, då den både återställer njurfunktionen, minskar dödligheten och förbättrar patientens livskvalitet. Men ett problem är att det sällan blir en permanent lösning. Många drabbas av avstötning, vilket gör det nödvändigt med transplantation av ytterligare en njure, eller dialys.
Jessica Smolander är en av de forskare som fick stöd vid Njurfondens senaste utdelning. Hon är biträdande överläkare på Danderyds sjukhus och på Transplantationsenheten vid Karolinska Universitetssjukhuset samt doktorand vid Karolinska Institutet. Målet med hennes forskning är förbättrad långtidsöverlevnad av njurtransplantat för att minska behovet av omtransplantation.
Varför har du intresserat dig för detta ämne?
– Resultaten av njurtransplantation på kort sikt har förbättrats, ett år efter transplantation fungerar drygt 94 procent av njurarna. På längre sikt har resultaten inte förbättrats lika mycket, 10-års transplantatöverlevnaden är endast 60-80 procent. Detta är ett växande problem med tanke på bristen på organdonatorer och den långa väntetiden för njurtransplantation. Jag studerar den form av kronisk avstötning som kallas transplantatglomerulopati, TG. Det är en vanlig orsak till transplantatsvikt på längre sikt och transplantatet förloras ofta inom tre till fem år från diagnos. Det vill jag hitta sätt att förhindra. Idag finns ingen effektiv behandling mot det.
Hur ser den studie ut som du ska genomföra?
– Detta är mitt doktorandprojekt och syftar till att identifiera tidiga tecken till TG i biopsier och korrelera dessa fynd till immunologiska och kliniska markörer som njurfunktion, blodtryck och grad av albuminuri, samt till transplantatfunktion över tid för att identifiera behandlingsbara riskfaktorer för TG. I den första delstudien går jag igenom biopsier från transplanterade för att hitta dem som fått TG och jämföra med dem som inte fått det. De kriterier som används för att bedöma transplantatbiopsier kallas för Banff-kriterier och sedan 2018 finns nya kriterier som gör att man nu kan identifiera tidiga tecken till TG med en metod som heter elektronmikroskopi.
Har det hänt något hittills?
– Jag har hunnit en bra bit på första delprojektet med genomgång av biopsier och kliniska data. En av mina kollegor tittar på biopsier i elektronmikroskop för att göra en ny bedömning enligt de nya kriterierna. Ett doktorandprojekt pågår under flera år och jag är ännu i startgroparna, men resultaten av de olika delprojekten kommer att publiceras allt eftersom vi får resultat att dela med oss av. Inom området kommer det dessutom snart två spännande läkemedelsstudier som transplanterade med TG kan delta i via sin njurmottagning (IMAGINE och INTERCEPT.
Mitt mål är att varje transplanterad njure ska hålla så länge som möjligt.
Vad kan din forskning bidra till?
– Mitt mål är att varje transplanterad njure ska hålla så länge som möjligt. Det gör stor skillnad för den njursjuke personen att få ha kvar sin njure i några år till, slippa dialys och vänta på en ny njure. Min förhoppning är att min forskning kan bidra till tidigare upptäckt av TG och identifiering av riskfaktorer för att kunna erbjuda tidig och mer riktad behandling för att bromsa förloppet.
Vad betyder stödet från Njurfonden?
– Det betyder väldigt mycket. Njurfonden gör det möjligt att bedriva forskning kring njurar och fonden ger bidrag till många olika forskare och forskningsprojekt.
Hur kan patienter bidra till forskningsframsteg?
– Njurbiopsiprojektet på Karolinska är en stor forskargrupp med flera projekt kring njursjukdomar, transplanterade och donatorer. Det är många som bidrar med kunskap och erfarenhet för att ta fram ny vetenskap. De allra viktigaste är ju förstås alla de personer som samtycker till att delta i studier, utan deras tillåtelse att titta på biopsier och provsvar skulle vi inte kunna ta forskningen framåt.