En riktig dialysexpert

Namn: Thomas Carlsson Ålder: 46 år Bor: Fotö, Göteborgs norra skärgård.
Hälsa: Transplanterad två gånger, dialys i 17 år, varav självdialys i 16 år.
Familj: Sambon Solveig och två barn, Liam 16 år och Isak 13 år, från tidigare äktenskap.
Motto: Behandla människor som du själv vill bli behandlad!

Intervjun ska börja så har Thomas precis vaknat till efter en tupplur. Han säger att han försöker vila när det ges möjlighet, han arbetar natt med trafiksäkerhet runt om asfaltsarbeten, och åker till dialysen tidigt på morgonen när han slutat arbeta.
– Fyra dagar i veckan, fyra timmar åt gången har jag självdialys vid Mölndals sjukhus och har haft så i 16 år, säger Thomas.

Under dialysen försöker han sova om det går, prata med de andra patienterna, äta frukost eller titta på tv när maskinen gör njurarnas jobb. På grund av högt blodtryck så fungerar inte njurarna överhuvudtaget, något som upptäcktes 2002.
– Jag arbetade mycket och hade huvudvärk och blödde näsblod. Efter att ha fyllt en liten hink med näsblod hamnade jag på akuten och där upptäckte det att jag hade 240/180 i blodtryck. Njurarna fungerade inte alls och jag fick min första dialys, säger Thomas.

På grund av detta kunde inte Thomas resa till Venezuela som han hade tänkt och han blev istället uppsatt på listan för transplantation. Hans mamma erbjöd honom en av sina njurar och på hans födelsedag den 6 april fick han besked om att han nu skulle transplanteras.
– Den 26:e april 2006 transplanterades jag och jag minns verkligen den dagen, säger Thomas.
Den nya njuren höll i cirka två år. År 2009 hade Thomas den första bloddialysen vid Mölndals sjukhus. Han berättar att han är livrädd för nålar och att bli stucken, något som man måste göra vid varje dialystillfälle.

– Olika sjuksköterskor hade olika teknik för att sticka mig så till slut beslöt jag mig för att sticka mig själv och sköta min dialys själv. Det gjorde att jag kände att jag fick bättre kontroll över dialysen, säger Thomas.

År 2011 transplanterades Thomas en andra gång med en njure från en okänd donator. Hans urinrör hade dock växt ihop och därför fungerade inte operationen. Han fick börja i dialys igen.
– Det var jobbigt att andra transplantationen inte fungerade. Man mår ju bättre om man slipper dialys, men jag klagar inte, är positivt lagd och gör det bästa av situationen. Idag är jag expert på min dialys och tycker jag mår bra, säger Thomas.

Dialys innebär inte slutet på livet.

Han säger att det handlar om att lära sig sin sjukdom och att handskas med den på rätt sätt. Genom att Thomas sköter sin dialys själv så har han lärt sig mycket om njurar och dialys och han känner sig friskare.
– Cirka tre gånger per år håller jag i patientutbildningar där jag berättar min historia. Jag säger att dialys inte innebär slutet på livet och genom att sköta dialysen själv får man ut mer av dagen, säger Thomas.

På frågan hur han hanterar jobbiga dagar svarar Thomas att det då blir chips och Coca-Cola och en dag i soffan och han berättar att han kan känna att vissa dagar aldrig kommer i gång och att han gräver ner sig ibland.
– Livet går ju upp och ned, man får lära sig hantera svängningarna, säger Thomas.

Genom att Thomas haft dialys så länge vid Mölndals sjukhus så har det blivit en familjär miljö där och man hälsar på personalen när man kommer och när man går. Personalen och patienterna har blivit som en andra familj för honom.
– Jag tycker njursjukvården har blivit bättre och bättre sedan jag började i dialys, säger Thomas.

Han har nyligen även prövat åka utomlands med bloddialys. I april var han och hans sambo på Rhodos. Då hade inte Thomas rest på 17 år. Resan bokades på bookdialysis.com och via sajten fick Thomas kontakt med dialysstället på Rhodos. Familjen tyckte det gick bra att arrangera allt och hoppas kunna resa mer i framtiden.
– Jag är annars en hemmakär person och älskar sommaren i Sverige. På sommaren är vi ute med båten i skärgården och badar och fiskar och på vintern spelar jag lite hockey, säger Thomas.

I år firar Thomas och Solveig att de varit ihop i fem år. Thomas säger att Solveig ville ha en kille som tränade mycket, hon arbetar själv som PT (personlig tränare), men att hon efter att hennes väninna sagt att hon kunde lära sig något av Thomas gav honom en chans.
– Jag försöker träna och äta bra men det är inte lätt när man arbetar natt och har mycket dialys. Jag ser mig själv som en ”rund och glad köttbulle”, skämtar Thomas.

Lär dig leva med din sjukdom.

Thomas söner gillar att kolla på och själva sporta och de håller på med hockey och basket. Thomas coachar hockeylaget och det har skapat en fin gemenskap och gemensamt intresse dem emellan. Sönerna är uppväxta med att Thomas har dialys och har varit med på hans avdelning. De vet inget annat än Thomas liv med dialys.
– Idag är det jag och en äldre kvinna som haft självdialys längst vid Mölndals sjukhus, säger Thomas.

Han har mycket antikroppar och kan inte transplanteras som det ser ut nu. Förhoppningen är att njurforskningen inom detta område snabbt går framåt. Även om dialysen fungerar bra så är det ändå en dröm för Thomas att bli transplanterad igen.
– Tänk om man kunde använda ett ”kolfilter” som är i fläkten och där suger upp smuts och ha något liknande i kroppen som rensar kroppen från skadliga ämnen, säger Thomas.

Som förebild nämner Thomas sin farfar som var positivt lagd. Thomas försöker vara som honom och vara glad i livet. Och han säger att en sjukdom inte stoppar livet utan att man ska försöka leva livet och njuta av det.

Till andra njursjuka vill Thomas säga:
– Lär dig leva med din sjukdom. Om du har dialys, lär dig den med, så mår du garanterat bättre.

Text: Annelie Olsson Larsson
Foto: Johan Wingborg