Att donera sin ena njure till en närstående är en fantastisk gåva. De två njurarna vi föds med har en överkapacitet och man kan leva ett fullgott liv med sin kvarvarande njure, som dessutom kompenserar förlusten så att donatorn efter en tid har hela 80 procent av den ursprungliga funktionen, samtidigt som mottagaren bokstavligt talat har fått nytt liv.
Dock indikerar en tidigare norsk undersökning att risken för havandeskapsförgiftning kan vara något förhöjd hos kvinnor vid graviditet efter njurdonation.
– Vi vill undersöka detta vidare i Sverige, och det gör vi genom att undersöka friska kvinnor med en njure – alltså njurdonatorer – som har fött barn, och jämför med kvinnor som har haft två njurar under graviditet och förlossning, säger Maria Svensson
Eriksson, professor i njurmedicin vid Uppsala universitet.
Forskningsprojektet är ett samarbete mellan enheterna för njurmedicin, transplantation och kvinnosjukvården i Uppsala. Studien har fått bidrag från Gelinstiftelsen, som ska användas till att bearbeta registerutdrag med data från Socialstyrelsen, i första hand medicinska födelseregistret där det finns information om hur graviditeter och förlossningar har avlöpt, samt Scandiatransplants register över njurdonatorer.
Vi hoppas att vår studie ska få ännu fler kvinnor att vilja bli njurdonatorer.
Två tredjedelar av alla levande njurdonatorer är kvinnor. Inför studiens start vet Maria Svensson Eriksson inte hur många av dem som varit gravida efter njurdonationen, men det är känt att många kvinnor vill vänta med att donera tills det att de har fått de barn de vill ha. För att få ett bättre kunskapsunderlag kan det i ett nästa steg bli aktuellt att titta på hela Norden i ett nordiskt samarbete. De nordiska ländernas sjukvårdsregister är unika med sin goda kvalitet och tillförlitlighet, förklarar hon.
– Registren går tillbaka ända till 60-talet. Att ha tillgång till dem är en enorm styrka, som möjliggör den här typen av studier.
Maria Svensson Eriksson hoppas att hon och hennes kolleger med sin studie kommer att kunna visa att risken för havandeskapsförgiftning som gravida njurdonatorer löper troligen är väldigt liten.
– Vi hoppas därmed att fler ska vilja bli njurdonatorer. Samtidigt kan det naturligtvis ändå finnas anledning för mödravården att vara lite mer noggrann med de kvinnor som har lätt nedsatt njurfunktion, till exempel efter en njurdonation. I dag finns inga särskilda rekommendationer, säger Maria Svensson Eriksson.
Övriga medarbetare i projektet är transplantationskirurg Amir Sedigh, överläkare vid kliniken för transplantationskirurgi, gynekolog och obstetriker Anna-Karin Wikström, professor i obstetrik och gynekologi och överläkare vid institutionen för kvinnors och barns hälsa, och Eva Carlsson, specialist i njurmedicin och doktorand i projektet, alla från Uppsala.
Text: Beatrice Lind