När vården blir personcentrerad

Kärt barn har många namn. Och begreppen för den vård som sätter patienten och människan i centrum har varierat, och ibland också förväxlats med benämningar på andra företeelser inom sjukvården som inte har med personcentrerad vård att göra. Det kan verka förvirrande. Men personcentrerad vård, ibland förkortat PCV, är etablerat och håller nu på att implementeras i stora delar av landet. Av Sveriges 21 regioner har 15 hittills tagit beslut om att införa det.

Själva idén är att komma ifrån en objektifiering av människan och tala med patienten som en medmänniska och med ömsesidig respekt, säger Inger Ekman, som tidigare var föreståndare och grundare av Centrum för personcentrerad vård vid Göteborgs universitet, där forskning på området bedrivits sedan 2010.
I flera studier har forskare följt patienter som fått vård enligt det strukturerade arbetssätt som PCV innebär och jämfört med kontrollgrupper i konventionell vård. Forskningsresultaten har genomgående visat att samhällets resurser används mer effektivt med PCV då vårdtiden på sjukhus blir kortare, patienter känner sig tryggare och de medicinska komplikationerna blir färre.

I grunden handlar det om ett etiskt förhållningssätt som bottnar i Aristoteles dygdetik från över 2000 år sedan. Och många menar att de alltid har arbetat med patienten i centrum och lyssnat med goda intentioner. Men för att fullt ut arbeta personcentrerat måste hela organisationen anpassas och arbetet struktureras.
– Många hävdar att de redan har personcentrerad vård och det är sant, men det behöver ske systematiskt, samtidig och av alla, förklarar Inger Ekman.

Metoden för att systematisera vården för det personcentrerade sättet finns väl beskriven i böcker, artiklar, filmer, kursmaterial och till och med en mobil-app. Den bygger på tre nyckelbegrepp: partnerskap, patientberättelse och dokumentation.
Partnerskapet är det mest centrala och innebär ömsesidig respekt; för patientens kunskap om sin sjukdom och sin livssituation å ena sidan, och personalens proffskunskaper å andra sidan. I partnerskapet måste patienten ses som en resurs, där hennes förmågor uppmärksammas och tillvaratas. Det är ju patienten som är expert på hur det är att leva med sin sjukdom.
Att lyssna på patientens berättelse om sitt tillstånd är den andra delen. Det ska vara ett aktivt lyssnande där man tar sig den tid som behövs, och utifrån samtalet planerar vården tillsammans och kommer överens om en hälsoplan med mål, strategi och uppföljning.

Dokumentationen slutligen handlar om att skriva in berättelsen och hälsoplanen i patientens journal. Det ska vara tillgängligt för patienten, kontinuerligt ses över och följa patienten genom vårdkedjan.
Inger Ekman får ofta höra att det finns en oro för att PCV tar mycket tid – tid som inte finns.
– Men man vinner så mycket på att ta sig den tiden, och komma överens. Och det har verkligen gått framåt. Nu vet de flesta att de vill det här, men många brottas fortfarande med hur det ska genomföras. Men om några år tror och hoppas jag att alla har bestämt sig för att införa personcentrerad vård och har en plan för det.

Text: Sara Norman