Njurvården och coronautbrottet

Ett nytt och okänt virus har svept in över världen och utsatt hela vårdapparaten för en prövning utan motstycke. Efter månader av oro, inte minst bland personer med kronisk njursjukdom, njurtransplanterade och deras anhöriga, ser det hittills ut som att gruppen drabbats i begränsad omfattning. Därmed inte sagt att oron för smitta har varit obefogad.
Maria Stendahl är överläkare i njurmedicin vid Länssjukhuset Ryhov i Jönköping och ordförande i Svenskt Njurregister (SNR).
– Covid-19 kan definitivt vara farligt för dialyspatienter och transplanterade, särskilt eftersom många är multisjuka och därmed har flera riskfaktorer, säger hon.
Men tack vare att patienterna sedan tidigare ofta är noga med hygienrutiner och att skydda sig själva mot andra infektioner, i kombination med att sjukvården infört en rad försiktighetsåtgärder, verkar smittan ha hållits tillbaka.

Sjukhusen rapporterar antalet smittade bland annat till SNR. I början av juni var 152 personer i dialys och 49 njurtransplanterade inrapporterade. Av dessa hade 34 dialyspatienter och 8 transplanterade avlidit till följd av sjukdomen. Merparten var födda på 40-60-talet, men insjuknade finns i åldersspannet födda mellan 20- och 80-talet.
– Hur riskprofilen har sett ut i övrigt vet vi inte, till exempel om de har haft andra sjukdomar. Vi har heller inga siffror ännu på hur många som har förlorat sina transplantat och kommer att behöva dialys efter infektionen.
Maria Stendahl vill också framhålla att mörkertalet när det gäller smittade av coronaviruset är stort, eftersom det har visat sig att det inte alltid ger symtom.

Vi behöver bättre beredskap

Inom dialysverksamheten har det krävts stora anpassningar för att hantera situationen. Ett symtom som viruset kan ge är just akut njursvikt, så många annars njurfriska personer har behövt dialys på grund av smittan. För vissa patienter har sjukdomen också medfört koagulationsproblem som har försvårat dialysen.
Extra dialysapparater har fått ställas upp på infektionsavdelningar och intensivvårdsavdelningar. Sjuksköterskor med dialyskompetens som idag har tjänst på andra enheter har ställt upp och arbetat på dialysavdelningar eller intensivvårdsavdelningar. När någon dialyspatient blivit smittad har dialys skett avskilt och personal har haft skyddsutrustning.
– Vi har verkligen fått tänka utanför ramarna och göra på sätt som vi inte gjort tidigare. Det har funkat väldigt bra, med jättebra samarbete med intensivvården. All personal har ställt upp enormt och på ett imponerande sätt lärt sig nya saker och gått utanför sin komfortzon, säger Maria Stendahl.

För att begränsa utbrottet har personal försökt identifiera smittade redan vid ingången, där patienter fått svara på frågor om symtom. På självdialysenheter har patienter instruerats hur de får röra sig i lokalerna. Och som överallt – mer handsprit.

Sammantaget ser det ut som att njursjukvården fungerat väl i ett krisläge. Men finns det något vi kan göra för att vara bättre förberedda för en eventuell framtida pandemi?
– Ja, framför att när det gäller materialtillgång. Vi har legat på för små lager av skyddsutrustning, läkemedel, dialysvätskor, filter med mera. Vi har inte behövt offra någons behandling, men var rädda ett tag. Vi behöver bättre beredskap och en handlingsplan, säger Maria Stendahl.

Text: Sara Norman