Kronisk njursjukdom är förknippad med ökad sjuklighet i hjärt-kärlsjukdomar.  En obehandlad njursjukdom kan leda till feldosering av läkemedel och onödigt snabb försämring av njursjukdomen.

En av alla de som har gått onödigt länge med en obehandlad njursjukdom är Mihail Dinchev i Stockholm. Från första besöket i primärvården tog det tre år innan han fick diagnosen IgA-nefrit, vilket är en kronisk sjukdom och den vanligaste formen av njurinflammation.

Det var på grund av urinvägsbesvär som han kontaktade sin vårdcentral 2017. Prover visade blod i urinen och en ultraljudsundersökning genomfördes, men han fick beskedet att han inte behövde oroa sig. Dock skulle en remiss till specialist skrivas för vidare utredning.

– Tiden gick, men jag fick aldrig någon kallelse. Jag förstod inte varför det stannade upp och det var i en ganska turbulent tid i livet så jag hade inte utrymme att ligga på, berättar Mihail Dinchev.

De följande åren tilltog en trötthet utöver det vanliga. En morgon hösten 2020 svimmade han, och bokade då tid hos vårdcentralen igen. Proverna visade låga blodvärden, och han läckte protein i urinen. Nu blev han direkt remitterad till njurmedicin, där läkaren konstaterade att han hade kronisk njursjukdom stadium 4, det sista stadiet innan det kan bli aktuellt med dialys eller njurtransplantation.

– Först blev jag chockad av beskedet att jag har en allvarlig obotlig sjukdom. Sedan blev jag förbannad att jag inte hade fått veta det tidigare. Jag funderar såklart över om försämringen hade kunnat bromsas om jag hade fått behandling tidigare.

Misstanken om att njursjukdomen funnits där redan vid de första vårdkontakterna gjorde att han kontaktade Löf (regionernas försäkringsbolag dit man kan anmäla vårdskador). När ärendet utreddes uppdagades att vårdcentralen 2017 hade skickat den första remissen till en urolog (specialist i urinvägssjukdomar), som direkt hade svarat att han skulle ha remitterats till en njurspecialist i stället. Det var här som något gick snett. Det blev inte någon ytterligare remiss då, och Mihail Dinchev fick aldrig något besked.

Ingen kan med säkerhet säga om en tidigare diagnos hade gjort skillnad för utvecklingen av njursjukdomen, men han fick ersättning via Löf för utebliven vård på grund av det misstag vården hade begått.

– Det är främst en sorg att det gick så lång tid. Det var år av trötthet som jag bland annat upplever drabbade mina små barn. Hade jag vetat vad den berodde på kunde jag ha gjort något åt det, och fått behandling. Jag har inte heller varit medveten om att jag tillhörde en riskgrupp för coronaviruset, och fick covid-19 som också kan ha försämrat mina njurar.

Behandling med bland annat kortison, järn och medicin för att reglera blodtryck och surt blod gjorde att han snart kände sig piggare igen. Mihail Dinchev har även fått gå hos en dietist, och njurfunktionen verkar ha stabiliserats. Men han är medveten om att han senare kanske kommer att behöva börja i dialys eller få en njurtransplantation.

Njurförbundets ordförande Håkan Hedman påtalar vikten av att sviktande njurfunktion upptäcks tidigt:

– Här är det viktigt att primärvården förbättrar sina kunskaper. Det är också viktigt med preventiv behandling och att patienten informeras om hur förändrad livsstil kan påverka sjukdomen, och annat som patienten kan göra själv, säger han.

Njurförbundet har tagit fram en broschyr för att vägleda patienter med kronisk njursjukdom i vården, och en lathund för primärvården med riktlinjer för preventiv nefrologi – allt för att minska riskerna för felbehandling och utebliven diagnos.

Läs mer om Nationellt vårdprogram för kronisk njursjukdom och Njurförbundets patientversion: www.njurforbundet.se/ckd

Foto: B. Borozanov

2022-03-09